Vägen till författarskapet

Jag växte upp i Hagalund, Solna, i de blåa höghusen, även kända som ”Blåkulla”.  

Böcker har alltid varit en stor och viktig del av mitt liv. I elvaårsåldern var jag en flitig biblioteksbesökare och fastnade ganska länge i deckargenren där Agaton Sax, Ture Sventon och Kittyböckerna höll mig på spänn. Jag skrev upp alla böcker jag läste, då jag har en förkärlek för listor, och när jag var tolv år satte jag rekordet jag ännu inte lyckats slå. Då läste jag sjuttiosex böcker på ett år. Samma år fann jag Agatha Christie i mina föräldrars bokhylla och påbörjade även Per Anders Fogelströms romanserie genom att leva mig in i ”Mina drömmars stad”.  

Genom läsandet kom också intresset för att skriva. Jag skrev dagbok, berättelser, dikter, hade en egen påhittad tidning och var en väldigt flitig brevskrivare med brevvänner både i Sverige och över hela världen. Jag hade också lyckan att ha en mellanstadiemagister som satsade mycket på fritt skrivande till inspirerande bilder. Svenska var mitt favoritämne och kom att vara det under hela skoltiden. Magistern tände också drömmen om att fortsätta skriva när han flera gånger plitade ner positiv återkoppling på mina verk med orden ” Du blir nog författare eller journalist”. De orden har jag ständigt burit med mig som ett fastetsat mantra i mitt hjärta.  

 

Men livet hade andra planer för mig. Jag bodde utomlands i fem år, arbetade många år i resebranschen och kom sedan att utbilda mig till lärare och förskollärare. Jag gifte mig och bildade familj. Under min yrkeskarriär har jag förvisso inte varit helt isolerad från skrivandet. Jag har skrivit offerter, reseprogram och destinationsbeskrivningar. Jag har producerat hundratals vecko- och månadsbrev som lärare i skolan och förskola och jag har skrivit många akademiska texter och uppsatser under min utbildning.  

Dessvärre gav jag inte det privata skrivandet någon tid. Om det berodde på äkta tidsbrist eller rädslan för att misslyckas låter vi i detta nu vara osagt. Jag kan bara medge att jag inte har någon överfylld byrålåda hemma med färdiga opublicerade alster, som så många verksamma författare verkar ha. Däremot har jag, och har alltid haft, ett huvud fullt av skrividéer som jag tänker på i princip varje dag.  

Kanske var det en släng av en försenad fyrtioårskris med uppmaningen att ”man ska förverkliga sina drömmar” som tillslut fick mig att på allvar satsa på min skrivardröm. Jag började med att gå en grundkurs i journalistik på Poppius Journalistskola. Det var en otroligt givande, jobbig, rolig och utvecklande termin. Den gav mig framförallt mod och inspiration till att fortsätta skriva. 

Efter det följde en novellkurs och sedan det största och mest avgörande steget. Jag tog ”timeout” från arbetslivet. Ett oväntat arv från en släkting, en förstående och stöttande familj samt vikarietimmar i förskolan fick sponsra ett år som aspirerande författare på deltid. Planen var att skriva en roman, inspirerad av verkliga händelser i livet. Jag började skriva men blev abrupt avbruten.  

En annan historia tryckte sig på och ville inte släppa taget om min uppmärksamhet. Huvudrollsinnehavaren i det närmaste skrek ut att hennes story var värd att berätta, också baserad på verkliga händelser minsann. Jag gav sakta med mig och fick byta inriktning, målgrupp och genre. Mycket har hänt sedan första utkastet såg dagens ljus. Jag har gått igenom en superspännande och lärorik process, inte minst tack vare inspirerande och flitiga lektörer och testläsare, en tålmodig familj och genom min fantastiska illustratör Emma. I höst 2018 debuterar jag med bilderboken ” Barbro hittar hem” och jag hoppas att det bara är början på uppfyllelsen av min skrivardröm.